Dagens digitala teknologi har gjort det möjligt för frivilliga deltagare att bidra till forskningen på en mängd olika sätt. Det handlar till exempel om att använda mobiltelefoner för att ta fotografier, spela in ljud eller rörlig bild, samt överföra geografisk information. Tack vare internet och den digitala teknologin kan forskare förses med nästintill obegränsade mängder av information från mängder av deltagare. Teknologin har på detta sätt bidragit till att öka kontakten mellan forskare och allmänhet, liksom till produktionen av vetenskaplig kunskap och diskussionen om forskning i samhället. 

För att organisera ett medborgarforskningsprojekt är det viktigt att förstå deltagarnas drivkrafter till att medverka. Detta är viktigt för att kunna rekrytera och motivera deltagare till att gå med – och stanna kvar – i projektet, för samarbete under projektets gång, och även för att datan som samlas in ska få så bra kvalitet som möjligt.

Bland de viktigaste drivkrafterna finns aspekter kopplade till vad man åstadkommer i projektet, vad man lär sig, samt till sociala faktorer. Här ingår att man som deltagare vill:

• bidra till något viktigt
• uppnå något, rent personligt
• söka ny kunskap
• lära sig mer om forskning
• få kontakt med andra personer med liknande intressen
• bli en del av en vetenskaplig gemenskap.

En grundbult i att tillgodose drivkrafterna är att ge deltagarna återkoppling på deras bidrag till projektet – hur dessa används, vad detta leder till. Gärna så nära kopplad till deras insats som möjligt. Återkoppling är avgörande för att deltagare ska vilja stanna kvar i projektet, gör det möjligt för deltagare och forskare att utbyta information och bidrar till ökad datakvalitet. Det stimulerar lärandeprocesser och engagemang och utgör grunden i effektiva och långlivade medborgarforskningsprojekt. 

Sociala medier och rekommendationer via redan aktiva deltagare kan vara effektiva sätt att rekrytera nya deltagare. Ytterligare ett sätt att skapa uppmärksamhet och öka rekrytering kan vara att nå ut med information via massmedier. På Vetenskap & Allmänhets webbplats finns konkreta tips för hur forskare kan skapa uppmärksamhet för sin forskning. Råden är sammanställda från en seminarieserie där forskare, journalister och forskningskommunikatörer delade med sig av råd och erfarenheter.

Liksom annan forskning utgår medborgarforskning från en tydligt definierad fråga eller syfte. Öppenhet kring forskningens syfte och mål, dess möjligheter samt anledningen till att man som forskare vill engagera frivilliga deltagare är viktiga etiska frågeställningar i medborgarforskning.

Det är viktigt för att kunna nå ut och motivera personer att delta i projektet, och har en positiv effekt på kvaliteten på den insamlade datan. I projekt där medborgare bidrar till grundforskning är det ofta lätt att formulera en specifik och väldefinierad fråga, eller prövningsbar hypotes. När det handlar om att bidra till miljöövervakning (t.ex. effekter av luftföroreningar, spridning av invasiva arter) är det viktigt att förmedla en tydlig bild av orsak och verkan, samt klara mål för hur den insamlade datan ska användas, exempelvis i beslutsfattande eller medvetandegörande aktiviteter.

För att ett medborgarforskningsprojekt ska lyckas behöver det både kunna rekrytera tillräckligt många deltagare, och motivera dem till att fortsätta delta i projektet så länge som behövs. Här är en bra organisation i projektet/verksamheten avgörande.

Ett vanligt skäl till att deltagare väljer att hoppa av medborgarforskningsprojekt är att projektet är dåligt organiserat. Andra vanliga skäl till avhopp är att man känner att ens bidrag inte värdesätts, eller att man får alltför omfattande uppgifter. Deltagare motiveras att stanna kvar av välorganiserade projekt med bra ledarskap, tydliga förväntningar och uppgifter som upplevs som meningsfulla.

All medborgarforskning bygger på aktiv och kontinuerlig kommunikation mellan deltagare och forskare. Två grundkrav är att all kommunikation ska vara anpassad efter målgruppen (t.ex. när det gäller språk, bilder) och vara dialogisk – alltså dubbelriktad.

Det är därför viktigt att deltagarna kan kommunicera på ett enkelt och smidigt sätt med både varandra och forskarna, via olika verktyg såsom diskussionsforum. Internetforum och sociala medier (särskilt Facebook och Twitter) används ofta för att rekrytera nya deltagare, erbjuda en känsla av gemenskap bland befintliga deltagare, och besvara frågor kring projektet och uppgifterna som ska utföras. Om man väljer att använda sig av forum som tillhandahålls av annan aktör (t.ex. Facebook) är det viktigt att reflektera över vem som äger materialet på forumet (inläggen) och vad det kan komma att användas i för syften. 

Som forskare eller koordinator behöver man ställa sig några grundläggande frågor:

• Vad behöver (och vill) deltagarna veta? 
• Hur föredrar de att kommunicera (t.ex. via sociala medier)?
• När föredrar de att kommunicera? 

Kommunikationen behöver också kunna flöda i olika riktningar. Forskare kommunicerar med deltagarna. Men deltagarna kommunicerar också med varandra. Möjligheten att kommunicera med andra deltagare kan öka motivationen att stanna kvar i projektet. Här kan t.ex. ett internetforum bli en plats där deltagare kan ha en direkt dialog med forskarna och varandra, ställa frågor och föreslå svar på andras frågor, dela och diskutera relaterad information (t.ex. artiklar och videoklipp) och erbjuda en social mötesplats för människor med ett gemensamt intresse.

Ett standardiserat protokoll för datainsamling bidrar till att olika deltagare samlar in data på samma sätt. I utvecklingen av protokollet måste man göra en avvägning mellan hur detaljerat och komplicerat protokollet är att följa för deltagarna och hur tillgängligt projektet blir för olika målgrupper (t.ex. ålder och utbildning). Om protokollet är alltför långt eller komplicerat finns en risk att deltagare tappar tålamodet och antingen “fuskar” eller låter bli att delta.

Att erbjuda deltagare träning, kurser eller handledning är olika sätt att främja datakvalitet under insamlingen. Om det krävs ett mer komplicerat protokoll så är det viktigt att se till att deltagarna får tillräckligt med stöd i användningen, och att protokollet är ordentligt testat på målgruppen.

Regelbunden återkoppling till deltagarna är viktigt för att skapa en känsla av samhörighet och öka deltagarnas engagemang och motivation att samla in data av god kvalitet. Återkopplingen kan även användas för att påminna om vikten av att alla använder samma metoder i datainsamlingen. 

Att ta emot data på ett standardiserat sätt bidrar till att förbättra datakvaliteten. Det kan till exempel handla om att att använda en app eller en webbsida som begränsar vilka typer av information som användarna kan skicka in. I sin enklaste form kan det vara ett formulär som inte tillåter inmatning av bokstäver i fält för siffror. För att på ett tidigt stadium identifiera möjliga felkällor i mottagningen av data bör man göra en plan för kvalitetsarbetet redan i inledningen av projektet. Det är även bra att hålla regelbunden kontakt med deltagarna för att vara säker på att de skickar in sin insamlade data.

Som organisatör av ett medborgarforskningsprojekt har man både etiska och lagliga skyldigheter gentemot de frivilliga deltagarna. När forskningsprocessen öppnas upp för fler deltagare uppstår flera etiska aspekter att ta hänsyn till. En viktig aspekt är vilka deltagare som bjuds in och på vilka vis de kan delta. Här behöver man som forskare bland annat fundera över:

• Vilka är de frivilliga som jag vänder mig till?
• Hur ska de engageras och motiveras att delta? 
• Hur ska de kunna delta aktivt, utan att exploateras? 
• Hur ska anonymitet, integritet och övervakning hanteras? 
• Behöver informerat samtycke inhämtas från deltagarna? 

Deltagarna måste få det stöd som krävs för att de ska kunna fullgöra sina roller som aktiva parter. Det kan till exempel handla om att ha tillgång till lättfattliga instruktioner och tekniska hjälpmedel, möjlighet att ställa direkta frågor till forskare och andra experter, och att få återkoppling på egna insatser. 

Som arrangör är det viktigt att både följa lagar och riktlinjer som reglerar olika aspekter av att inkludera frivilliga i forskningen (t.ex. hantering av personuppgifter), och att utforma projektet så att deltagarnas tid och resurser används på ett ansvarsfullt och ömsesidigt givande sätt. Ur ett etiskt perspektiv är det inte försvarligt att engagera människor till att samla in data som inte håller tillräckligt god kvalitet för sitt syfte. 

Särskilda grupper och agendor

Det är inte ovanligt att intressegrupper med egna agendor engageras eller väljer att involvera sig i medborgarforskning. Här kan det uppstå specifika etiska frågor som är viktiga att förhålla sig till och hantera. Det kan exempelvis handla om individer och grupper som tillhör en ursprungsbefolkning eller utsatta grupper. Som forskare måste man tidigt reflektera kring vem som äger rätten till insamlad data, samt hur den görs tillgänglig och delas. Man måste även försöka förutse vilka positiva eller negativa effekter projektet kan ha på intressegrupperna som en följd av deras deltagande. Här kan det krävas särskild kunskap och kulturell kompetens hos forskare som involverar olika intressegrupper. Kan deras deltagande leda till förändringar som inte är önskvärda och hur undviker man i så fall dessa? Medborgarforskning måste, precis som all forskning, göras på ett ansvarsfullt och etiskt sätt. Samarbetet mellan forskare och frivilliga medför särskilda etiska frågeställningar som är viktiga att förhålla sig till.

Data och personlig integritet

När olika teknologier används för att samla in data (t.ex. mobiltelefoner, appar, kameror) är det viktigt att som arrangör göra vad man kan för att se till att de används på etiska sätt inom ramen för projektet. Det är också möjligt att deltagarna skapar data både om sig själva och andra deltagare (t.ex. geografisk position), vilket gör att man måste se över hur deras personliga integritet kan skyddas. Här finns EU-regleringen GDPR (General Data Protection Regulation) att förhålla sig till. Mer information om Dataskyddsförordningen och medborgarforskning finns här. 

Förutse risker

Även deltagarnas fysiska säkerhet behöver redas ut under förberedelserna av projektet. Finns det några omständigheter som kan göra att människor utsätts för särskilda risker genom att medverka? Kan deltagandet till exempel medföra att de vistas i riskfyllda miljöer, som de annars inte skulle besöka? Som arrangör bör man försöka förutsäga vilka problem som kan tänkas uppstå, undersöka i vilken mån riskerna kan minskas t.ex. med tydlig kommunikation, samt upprätta en krisplan för eventuella behov.

Det är viktigt att testa den inrapporterade datan för möjliga felkällor, så att potentiellt felaktig data kan flaggas/markeras för borttagning. Den centrala frågan är att få kännedom om datans kvalitet.

Kännedomen kan bestå i att datan antingen bekräftas vara korrekt (t.ex. genom att verifiera rapporter eller bilder), eller i en bestämd felmarginal (t.ex. genom att bestämma förekomsten av fel i ett urval av datan). Denna validering kan i olika utsträckning automatiseras, exempelvis genom att 

• styra formatet på användarnas rapportering – exempelvis en uppladdningstjänst som bara tillåter bildfiler, eller formulär som påminner användarna att fylla i samtliga fält med rätt slags information (datum, siffror, bokstäver),
• jämföra användarnas data med referensdatabaser,
• använda artificiell intelligens (maskininlärning) för att verifiera data i form av ljud eller bilder.
  
  

Verifiering av data (t.ex. i form av bilder) kan även göras av experter som antingen kan vara forskare eller frivilliga deltagare med erfarenhet av att verifiera sådan data. Ett alternativ är att låta ett större antal deltagare verifiera datan, där en algoritm sedan väljer ut det mest sannolika alternativet.

Vilken av dessa metoder som är mest användningsbar avgörs av projektets storlek och hur komplicerad verifieringen är. Oavsett metoden är det viktigt att deltagare får återkoppling om de rapporterade in data på ett felaktigt vis, eller om datan innehöll felaktig information. Sociala medier eller andra forum där deltagare kan diskutera data och ge varandra återkoppling kan underlätta arbetet med att uppnå god datakvalitet. Det är dock viktigt att ha koll på vem som äger materialet i forumet (t.ex. Facebook) och vad detta kan få för följder exempelvis för deltagarnas personliga integritet.

Slumpvisa fel (t.ex. felräkningar) kan öka “bruset” i medborgarforskningsdata. Sådana fel kan göra det svårare att fånga upp signaler från materialet. Många fel är dock systematiska och avgörs av faktorer såsom deltagarnas geografiska position, erfarenhet och motivation. 

En vanlig felkälla är att deltagare är mer benägna att rapportera närvaron av någonting, och då gärna någonting sällsynt eller ovanligt, vilket ger upphov till ett systematiskt fel i materialet. Det är viktigt att ta hänsyn till denna brist på “nolldata” – rapporter som beskriver en avsaknad av till exempel ett visst fenomen eller art – vid analyser av data från medborgarforskningsprojekt.

Redan innan projektet inleds är det bra att ha en plan för hur datan ska arkiveras. Från ett etiskt perspektiv handlar det om att se över hur datan ska användas samt på vilka villkor som den görs tillgänglig för deltagare och andra aktörer. 

Inom vetenskapen generellt läggs allt mer vikt vid att att data ska kunna återanvändas och publiceras som öppna data. I medborgarforskning är detta särskilt viktigt eftersom datan är insamlad av deltagare, som därmed kan ha rätt till ett delat ägarskap till datan. Databaser med öppen tillgång kan användas för att arkivera data från medborgarforskning.

Metadata bör sparas enligt internationell standard (t.ex. Ecological Meta-data Language, EML). Deltagarnas personliga integritet och datans tillgänglighet i ett längre perspektiv är andra aspekter som behöver tas hänsyn till i arkivering av data från medborgarforskning. Svenska myndigheter måste lagra sina data i ett öppet format. 

När data och metadata publiceras med öppen tillgång blir det möjligt att återanvända datan. Detta är en viktig aspekt inte minst i medborgarforskningsprojekt. Det är därför nödvändigt att redan i projektets inledning ha riktlinjer för hur datan ska publiceras. Liksom vid arkivering är deltagarnas personliga integritet och långsiktig tillgänglighet av datan viktiga aspekter att ta hänsyn till. När deltagare samlar in känslig information (t.ex. observationer av hotade arter) är det viktigt att överväga med vilken detaljnivå datan kan publiceras med öppen tillgång. Om alltför detaljerad information publiceras kan det leda till risker för de hotade arterna (och även minska deltagarnas vilja att medverka i projektet). Att publicera data med öppen tillgång har även fördelen att deltagare får möjlighet att granska datan för att hitta eventuella fel, vilket kan förbättra datakvaliteten. 

Om deltagare ska ladda upp filer som en del av sin rapportering är det bra att ha en automatiserad överenskommelse för att reglera rätten till materialet, en s.k. “creative commons”-licens. Härigenom kan eventuella problem kring copyright förebyggas. Att publicera datan med öppen tillgång och att kommunicera projektresultaten till deltagarna kan öka motivationen att fortsätta delta aktivt i projektet. Återkopplingen kan även främja datakvalitet.

Det är inte alltid som frivilliga deltagare i medborgarforskning har fått erkännande för sina insatser. Som forskare är det viktigt att ge deltagarna ett erkännande för sina insatser i publikationer och andra sammanhang. Erkännandet kan utformas och synliggöras på olika vis beroende på projektets art, mediebegränsningar, hur deltagarna har bidragit och vilka egna önskemål de har (det är t.ex. inte självklart att alla vill namnges i en offentlig publikation).

Som forskare behöver man tydligt visa att projektet är ett medborgarforskningsprojekt, exempelvis genom titlar på texter, och val av nyckelord i vetenskapliga publiceringar.