Forskare vid Göteborgs universitet har undersökt stora datamängder i ett medborgarforskningsprojekt som handlar om att klassificera galaxer och publicerar nu sin studie. 

– Vi ser hur icke-forskarna, det vill säga intresserade volontärer som medverkat i projektet, utvecklar expertis som vi forskare inte har räknat med, säger Dick Kasperowski, docent i vetenskapsteori och en av de ansvariga för projektet.

Studien heter The epistemic culture in an online citizen science project: Programs, antiprograms and epistemic subjects och är publicerad i tidskriften Social Studies of Science.

Under de senaste årtiondena har fenomenet medborgarforskning vuxit kraftigt. Med digitala teknologier och via stora on-line plattformar har forskare kunnat be intresserade frivilliga att medverka i olika delar av forskningsprocessen. Tidigare problem med datakvalitet har kunnat behandlas med olika algoritmer som gör de frivilligas observationer och klassificeringar likvärdiga med forskarnas.

– Vi har undersökt hur de frivilliga deltagarna i ett stort och välkänt medborgarforskningsprojekt, Galaxyzoo, mobiliseras av forskarna i projektet och hur de sedan utvecklar sina kunskaper när de deltar. Det är faktiskt ganska överraskande hur vissa deltagare utvecklar en långtgående expertis kring hur bilder av galaxer skapas och hur de instrumenten fungerar, säger Thomas Hillman, docent i pedagogik med inriktning mot informationsteknologi och lärande som tillsammans med Dick Kasperowski, docent, vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori har genomfört studien.

Screenshot from Galaxy Zoo. Foto: Gwydion M Williams, Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0) https://creativecommons.org/licenses/by/2.0/

– Våra resultat bygger på en stor mängd data från det diskussionsforum som är kopplat till projektet, 675 000 diskussionstrådar, där deltagarna diskuterar sina observationer med varandra men också frågar forskarna om vad det är de ser. Att medverka i projektet är inte särskilt svårt, det handlar om att följa ett protokoll för att klassificera galaxer och vad vi har intresserat oss för är när deltagarna gör observationer som de inte kan passa in i protokollet, säger Dick Kasperowski.

För att kunna handskas med de stora data som har gjorts tillgängliga för forskarna av den grupp som leds av professorn i astrofysik, Chris Lintott vid universitetet i Oxford har de fått utveckla olika digitala metoder.

– Kort sagt kan man säga att vi har kartlagt intensitet i diskussionsforumet, det vill säga när deltagarna tycker att något är intressant och tar upp det till diskussion, därefter har vi gått in med kvalitativa metoder för att undersöka vad det är som sägs, säger Thomas Hillman.

Galaxyzoo görs intressant och lockande för deltagarna genom att de kan upptäcka fenomen som ingen har sett förut, samtidigt skall de arbeta med att klassificera stora bildmaterial.

Galaxyzoo görs intressant och lockande för deltagarna genom att de kan upptäcka fenomen som ingen har sett förut, samtidigt skall de arbeta med att klassificera stora bildmaterial. Förr eller senare kommer man att göra observationer som inte passar in i protokollet och då vänder man sig till diskussionsforumet med förhoppningen att man har observerat ett nytt fenomen, att man har gjort en ny upptäckt. I ett välkänt fall har det också varit så, den holländska läraren Henny van Arkel upptäckte 2009 vad forskarna tror är rester från en kvasar och ett papper publicerades i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society på upptäckten av fenomenet som också fick namn efter upptäckaren. (‘Hanny’s Voorwerp’, a quasar light echo?’). Henny van Arkel är också en av författarna till artikeln. I den absoluta majoriteten av fall möts man dock av ett utlåtande från forskarna att det man har sett i själva verkat är en artefakt skapad av det instrument som har tagit bilden av galaxen. Forskarna ber sedan deltagarna att gå tillbaka till arbetet med att klassificera bilderna, men i en del fall börjar de att också intressera sig för vad en artefakt är och några blir då så skickliga att de kan avgöra från vilket instrumenten bilden i fråga kommer.

– Vi har sett att det skapas en kultur av gemensamt lärande och kunskap bland flera av deltagarna där de ägnar sig åt att diskutera artefakter och tipsar varandra om resurser för hur de ska kunna fördjupa sina kunskaper om dem, säger Thomas Hillman.

Studiens resultat är viktigt för att förstå hur kunskap utvecklas av deltagarna i den här typen av projekt som drivs via stora digitala plattformar.

Studiens resultat är viktigt för att förstå hur kunskap utvecklas av deltagarna i den här typen av projekt som drivs via stora digitala plattformar. Man kan ju till exempel spekulera i att det finns en motiverande faktor att kunna diskutera sådana här ämnen bland deltagarna. Det är också intressant att medborgarforskningsprojekt, hur väl strukturerade de är när det gäller deltagarnas uppgifter också innehåller lärande och kunskapsutveckling bland deltagarna som inte går att kontrollera och styra.

Forskarna kommer nu att gå vidare och ytterligare utveckla digitala metoder för att studera andra medborgarforskningsprojekt, bl a inom humaniora, för att närmare kunna förstå hur deltagarna gör mer än vad de mobiliserades för, dvs utvecklar sina kunskaper och intressen bortom vad forskarna ville att de skulle göra.

–  Vi har en del preliminära resultat som visar att sådana aktiviteter bland deltagarna också kan leda forskarna på nya spår, säger Dick Kasperowski.


Forskarnas studie är publicerad tidskriften Social Studies of Science med open access där vem som helst kan läsa rapporten utan kostnad. Ladda ner till artikeln: https://medborgarforskning.se/wp-content/uploads/2018/06/Citizen-science-studie.pdf 

Studien är utförd inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Taking science to the crowd: Researchers, programmers and volunteer contributors transforming science online vid Göteborgs universitet och är finansierad av Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *